Med cabotage menas att ett åkeri utför inrikestransporter i en stat där åkeriet inte har säte, alltså exempelvis att ett utländskt åkeri både lastar och lossar gods efter att ha transporterat det inom Sverige. Inom EU är möjligheten för åkerier från andra medlemsstater att ägna sig åt cabotage i en annan medlemsstat reglerad i EG-förordning. Åtalet avser tiden 8 mars till 31 maj 2009 och vid den tiden gällde en EG-förordning där det angavs att cabotage utgjordes av ’tillfälliga inrikes vägtransporter’. I målet har åklagaren förevisat bildspel om flera av åkeriets lastbilars resor till och inom Sverige och påstått att åkeriet bedrivit yrkesmässig transport som inte endast varit av tillfällig karaktär. Ställföreträdaren för åkeriet har bestritt ansvar för brott och gjort gällande att trafiken varit tillfällig.Inom tidigare vägverket har år 2005 författats en promemoria där det uttalas dels att tillåten cabotage i Sverige endast bör kunna uppgå till högst tio kalenderdagar under en trettiodagarsperiod, dels att den som säger sig utföra cabotage bör ha att styrka att transporten sker tillfälligt.Tingsrätten har ogillat åtalet. I domskälen anges att åklagaren har bevisbördan för att det har varit fråga om tillåten cabotage. Den tilltalades uppgifter om att varje lastbils enskilda resa innefattat både internationella transporter och cabotage samt möjligen även tomkörning är enligt tingsrätten inte orimliga eller motbevisade. Av utredningen framgår inte hur stor del av varje lastbils rörelse som utgjorts av inrikes transport. Det är därför inte styrkt i målet att det polska åkeriet ägnat sig åt mer omfattande inrikes transporter än vad som varit tillfälliga.