Forskar om transporters begränsningar
Många tar för givet att ökad rörlighet genom transporter leder till ekonomisk tillväxt, utveckling och framgång. Men det är att låsa in sig i ett snävt tänkande, menar forskaren Maja Essebo från Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Resonemanget tar inte hänsyn till faktiska begränsningar.
Maja Essebo är kulturgeograf vid Institutionen för Ekonomi och samhälle. Under flera år har hon studerat hur ”myter” hjälper till att skapa samhälleliga inlåsningar. Myter i det här fallet handlar inte om missuppfattningar eller lögner. Myter är istället något som tas för givet, som vi dagligen använder för att sätta saker i sammanhang. Inlåsning handlar om att man genom sina val, steg för steg, begränsar sitt handlingsutrymme och utesluter andra möjliga vägar.
– I mitt fall tittar jag på myten som säger att fysisk rörlighet med bil, buss och tåg leder till ekonomisk tillväxt. Desto mer rörligt ett samhälle är, desto bättre för hela samhällsutvecklingen. Som fallstudie har jag tittat på Malmö som genomgått en stor förändring sedan den industriella kraschen under 1980- och 1990-talet. Lösningen blev en enorm satsning på fysisk rörlighet. Denna satsning underbyggs och legitimeras genom myten om framgång genom rörlighet, säger Maja Essebo.
I sin forskning har Maja Essebo hittat två former av inlåsningar som understödjs av myten. Det ena är alla konkreta satsningar på infrastruktur för ökad rörlighet: Öresundsbron, Citytunneln och andra projekt som motiveras genom deras betydelse för regional tillväxt. Det andra handlar om de institutionella regelverken, ofta inofficiella sådana, och andra typer av praxis som styr verksamheterna mot ökad rörlighet.