Järnvägens problem kartläggs
Gunnar Alexandersson har i en utredning gjort en översyn av järnvägens organisation för att föreslå förbättringar som möter framtidens krav på ett effektivt och hållbart transportsystem.
Utredningen görs i två steg och det som lagts fram i steg ett är en nulägesbeskrivning av järnvägens organisation och brister.
– EU:s regelverk på järnvägsområdet begränsar i vissa viktiga avseenden Sveriges handlingsutrymme, men samtidigt finns det fortfarande mycket vi kan göra. I delbetänkandet pekar jag på ett stort antal områden där det finns potential till förbättringar och redovisar mina rekommendationer om hur utredningen kan hantera dessa frågor i nästa steg.
I korthet dras följande slutsatser:
Järnvägens omreglering har varit en stegvis process som i huvudsak drivits framåt oavsett politisk färg på regeringen.
I flera avseenden har järnvägen utvecklats positivt sedan omregleringen inleddes, t.ex. vad gäller resande, produktivitet och säkerhet
Det finns ett stort antal problemområden (både gamla och nya) att hantera i det svenska järnvägssystemet. Det handlar till exempel. om kapacitetstilldelningsprocessen, samarbete kring information, biljetter och ledsagning, tillgång till viktiga funktioner som terminaler, marknaden för spårunderhåll, transporttider och punktlighet, marknadsanpassning för godstrafik, införande av standarder och ny teknik, statistik och uppföljning, samt tillsyn och regelutveckling
En del av dessa kan hanteras av branschaktörerna själva, en del kräver bättre tillämpning av befintligt regelverk och åter andra kan kräva ny lagstiftning eller förändrad organisation.
EU:s regelverk gör att vissa steg tillbaka till en tidigare organisationsform inte är möjliga.
FAKTA: Utredningen om järnvägens organisation Utredningen har beteckningen N 2013:02 Särskild utredare: Gunnar Alexandersson, Huvudsekreterare: Åsa Tysklind, Sekreterare: Lars Hellsvik