Vuxenpussel i Södras hamn
För Karl Fransson har det aldrig varit något snack om att han ska arbeta med maskiner. Nu ägnar han dagarna åt att pussla timmer i Södras hamn i Mönsterås.
Det betyder att Karl Fransson, 36, från Mönsterås har fått mycket att göra den senaste tiden, och i en av de fyra ståtliga kranarna i Södras hamn i Mönsterås sitter han och tar emot leveranserna.
– Den här kranen köpte vi någon gång runt 2011-2012, och den har jag kört sedan dess, säger Karl Fransson och pratar om en Liebherr LH120 som han själv var med och tog in till hamnen. Han tar sin tid och tittar på instrumentpanelen och återkommer:
– Den har gått i över 11 400 timmar nu.
När sjötransporten väl lagt till påbörjar en skytteltrafik mellan hamnen och massafabriken.
– Vi lastar veden direkt från båten till specialbyggda lastbilssläp som sen kör upp till fabriken och lossar lasten för att sen åka ner till mig igen. Mycket av den pappersmassa som görs i fabriken kommer tillbaka ner till oss i hamnen som vi sedan lastar ut.
Karl berättar att han under en genomsnittlig åttatimmarsdag lossar ungefär 2000 meter virke, eller två kilometer om man så vill, och i varje tag uppskattar han vikten till ungefär tio ton, inräknat gripens egna vikt på 2,4 ton. Han beskriver kranen som en bra arbetsplats och poängterar främst fördelarna med att kunna ställa in hytten utifrån behov för stunden.
– Jag kan hissa upp hytten upp till tolv meter i luften, det är fördelarna med den här kranen, att man sedan kan hissa ner hytten en bra bit när det kommer mindre båtar in till hamnen. Den är flexibel och bra, och väldigt bränslesnål om man jämför med andra maskiner i den här storleken, säger han och fortsätter.
– Den är väldigt tacksam, den har en V8-motor på 550 hästar och ligger på 28,5 liter i timmen och det är ju inte alls farligt för den här storleken. Att kunna spara tio liter i timmer gör mycket i det långa loppet.
Finns det något du saknar hos den?
– Den har några år på nacken men servicen vi har fått från Liebherr har varit väldigt bra, de har varit hjälpsamma mot oss. Jag kan inte säga att något har blivit sämre efter alla de här timmarna.
Hur ser det ut inne i hytten?
– Det är en väldigt rymlig hytt, jag har extrasäten vid sidan om det skulle vara så att någon vill åka med eller ska lära sig köra. Annars försöker man hålla den ren och snygg. Någon inredningsdetalj har jag inte riktigt, eller ja det är väl dammsugaren i så fall, säger Karl och skrattar.
– Det är jädrigt bra att kunna köra av glasrutan på golvet så att man ser ut.
Att ha ett golv gjort av glas är en aspekt av det som utgör ett stort säkerhetstänk i hamnen.
– Det är bra att kunna se ner i båten när man lossar, även om det finns kameror att titta i så är det bra att själv kunna se vad det är som händer. Man får tänka på att det är besättningsmän som helt plötsligt kan gå ner i båten, och det är väl det farligaste egentligen, med folk runtomkring.
Karl Fransson började arbeta på Södras hamn i Mönsterås 2001, och det hela började med en praktikplats som sedan övergick till en anställning. Enligt honom själv hade han en gnutta tur att han hamnade där han är i dag.
– Jag började direkt efter skolan. Jag gick fordon och transport i Oskarshamn och där kunde man välja inriktningar, antingen inriktning gräv eller inriktning hamn och terminal och då tog jag hamn och terminal för jag var inte sugen på att köra lastbil.
– Sen blev det bara att jag halkade in här. Jag hade tur att det var under en period det fanns mycket att göra, det var många pensionsavgångar just då.
Har du alltid velat arbeta med just maskiner?
– Ja absolut, det har aldrig varit något snack. Jag tyckte traktorer var roligt när jag var liten, jag hade kompisar som var bönder och så, och på den vägen är det.
Att köra kran är inte det enda Karl Fransson gör på sitt jobb, det finns även andra maskiner inne på området som står till förfogande om det skulle behövas.
– Vi har även en timmerbil och en skotare, en Komatsu 860, i och med att vi kör mycket åt VMF Syd, så det är inte bara krankörning som gäller, det här är ett ganska varierande jobb.
Om vi går tillbaka till Liebherrn, vad är lättast respektive svårast att hantera?
– Det lättaste är att lossa flis, då är det bara att koppla på en flisskopa. Det trixigaste är nog att lasta sågat virke, det är som ett enda stort vuxenpussel med olika dimensioner och längder.
Hur blir man en bra kranförare?
– Att man tycker att det är kul är det absolut viktigaste. Sen behöver man kunna behålla ett lugn också, när folk är nya kanske man stressar lite och börjar för fort och tappar lasten. Att man tycker att det är kul det man håller på med och att man kan ta det lugnt är viktigast för att bli en bra förare, säger Karl Fransson.
Artikeln är en del av vårt tema om Reportage.