Vägslitageskatten den stora trätofrågan
När Sveriges åkeriföretag hade kallat in till valdebatt dök företrädare för Vänsterpartiet, Liberalerna, Moderaterna, Socialdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet upp. I den lilla konferenslokalen på Kungsgatan i Stockholm blev det fullsatt, men diskussionen sändes också ut och Sveriges åkeriföretag hade med hjälp av lokala arrangemang kunnat samla fler åskådare runt om i landet.
För arrangörens räkning var det organisationens ordförande Mikael Nilsson som höll i debatten. Han hade med sig ett antal frågor, som panelen svarade lydigt på i tur och ordning, och till en början var det faktiskt ganska svårt att se några större reella skillnader i sakfrågorna mellan partierna. Man var på det hela taget ganska överens om problemen och talade oftast om ungefär samma lösningar vare sig det gällde osund konkurrens, regelefterlevnad, yrkestrafikmyndighet, upphandlingar och konsumenternas skyldighet att betala för sin påfrestning på miljön. De flesta förslag känner branschen redan igen, möjligen med undantag av Vänsterpartiets nylanserade idé om en statlig investeringsbank för att stödja exempelvis uppbyggnaden av ny produktion av biodrivmedel.
Riktigt hett blev det inte i debatten förrän frågan om vägslitageskatten kom upp, en fråga som Mikael Nilsson valde att spara till sist. Här har kritikerna, som i panelen främst tillhörde de borgerliga partierna, varnat för att regeringen tänker lägga avgiften ovanpå andra skatter, istället för att göra en skatteväxling. Flera panelmedlemmar grep efter mikrofonerna för repliker, och inte minst den annars lugne centerpartisten Anders Åkesson höjde rösten i en egen diskussion med Lorentz Tovatt från Miljöpartiet.
Lorentz Tovatt fick inleda diskussionen om en avståndsbaserad avgift och förklarade att syftet med den nya skatten var att hitta ett system som kan skapa rättvisa konkurrensvillkor genom GPS-övervakning, som utländska lastbilar inte ska kunna smita från, och som kan differentieras på flera faktorer för att belöna den som satsar på miljön. Han betonade också att regeringen inte satt ner foten om nivån på avgiften än.
Anders Åkesson genmälde att varken kilometerskatt eller flygskatt har någon postivit klimatpåverkan, utan istället är skadligt för de svenska företagen. Centerpartiet vill hellre arbeta med stimulanser. Moderata Jessica Rosencrantz svarade att ökade skatter för svenska åkare inte är konkurrenshöjande och fortsatte syrligt med att GPS-övervakning inte alls förutsätter en ny skatt, utan kan införas redan i dag. Moderaterna vill hellre värna om reduktionsplikten och användningen av skogsråvara till bränslen för att på så vis sänka transporternas klimatpåverkan.
Lars Tysklind från Liberalerna såg en avståndsbaserad skatt som rent fiskal och förordade en skatteväxling mellan miljöstyrning och skatt på arbete och företagande.
När Leif Pettersson från Socialdemokraterna fick ordet försökte han mana till att sänka tonläget, genom att påminna om att ingen ännu nämnt några nivåer eller diskuterat klart hur en skatteväxling skulle kunna se ut. Avgiften som Eurovinjett för med sig, och som många utländska åkare fuskar med, ska fasas ut och EU har rekommenderat medlemsländerna att införa avståndsbaserade skattesystem istället.
Birger Lahti från Vänsterpartiet var å sin sida positiv, men tydlig med att vägslitageskatten inte bara får bli ännu en pålaga på svenska åkerier utan måste få avsedd effekt med en tydlig differentiering efter miljönytta. Han tryckte på att det ju exempelvis är meningslöst att försöka pressa över gods på tåget för sträckor där det inte finns utbyggd järnväg eller är fullt på spåren. Där såg han bland annat ett glesbygdsperspektiv på frågan och att någon sorts skatteväxling måste vara aktuell.
Sammanfattningsvis tycks det som om det transportpolitiska området överlag präglas av viss enighet om vägen framåt. När det gäller vägslitageskatten har regeringen utlovat en något utförligare promemoria, som ska släppas den närmsta tiden.