Lagstiftningen räcker inte för att skydda vår transporthistoria
Av Det industriella kulturarvet behöver bättre skydd i lag, menar Transporthistoriskt nätverk som består av elva nationella organisationer som arbetar med bevarande och synliggörande av det rörliga kulturarvet. 2017 ställde sig Sveriges riksdag bakom ett förslag att ta fram en lagstiftning för utökat skydd, och Riksantikvarieämbetet sammanställde en rapport med lagförslag. Inget av förslagen har sedan dess genomförts. Nya lagar, regler, krav, åtgärder och avgifter kommer ständigt i konflikt med bevarandet av det transporthistoriska kulturarvet varför kulturmiljölagstiftningen behöver moderniseras.
– Det rörliga, transporthistoriska kulturarvet är en del vårt modernare kulturarv. Vi vill bevara detta för att kunna köra bilar, tåg, ångbåtar eller exempelvis flyga DC-3 Daisy. Men som det är idag tvingas till exempel eldsjälar på arbetslivsmuseer gå dyra kurser för att få tillstånd att få driva sin verksamhet vidare – kurser som ofta inte är relevanta för den kulturhistoriska verksamhet de bedriver. En museijärnväg som drivs ideellt kan inte ha samma strikta regelverk som SJ, säger Helena Törnqvist.
Transporthistoriskt Nätverkbestår av Arbetslivsmuseernas Samarbetsråd, Båthistoriska Riksförbundet, Veteranflyggruppen, Järnvägshistoriska Riksförbundet, Motorhistoriska Riksförbundet, Museibanornas Riksorganisation, Svensk Flyghistorisk Förening, Sveriges Segelfartygsförening, Sveriges Ångbåtsförening, Vagnhistoriska Sällskapet, Åkerihistoriska Sällskapet.